Ibland säger det klick

Hann inte blogga igår även om jag gärna ville..

Jag red Nöt i ridhuset igår och tränade lite dressyr, framförallt då galoppfattningarna som vi har problem med. Nöten har helt enkelt aldrig riktigt lärt sig galoppfattning och dessutom är han väldigt lat.. Det gick ganska bra, vi fick till några hyfsade fattningar och avslutade med en lång galopp längs med fyrkantsspåret, härligt tyckte vi båda två..

Efter att jag ridit provade jag att jobba lite löst från marken och det var helt underbart! Först gjorde vi "följa john", alltså jag gick före Nöt, stannade, svängde, ökade och minskade tempot och han följde efter. Det gick hur bra som helst, han gick jättefint bakom mig hela tiden..
Sen skulle jag prova att löslongera honom. Det gick sådär, Nöten fattade inte riktigt vad jag menade utan gick undan från mig och bort till dörren. Jag gick bort till honom och föste ut honom i ridhuset igen. Sen gick jag runt honom och när jag flyttade mig runt honom så vände han så att han hela tiden hade mig i sikte. Efter det kunde jag löslongera också, han såg ut att titta utåt och tänka på annat men hade hela tiden ett öra riktat mot mig och så fort jag "stannade" så stannade han också och vände sig in mot mig som för att fråga vad vi skulle göra nu.

Det var en helt underbar känsla av att vi verkligen kommunicerade, att det var VI TILLSAMMANS. Visst vi gjorde väl inga speciellt avancerade övningar eller tricks men känslan av att vi hörde ihop var underbar. Sen ute i stallet skulle jag borsta lite på Pussan och Altea men så fort jag försökte blev Nöten jätteavundsjuk och stack ut huvudet över boxväggen för att jag skulle klia honom. Jag är ju hans flicka, inte får jag borsta på någon annan än honom!

Det blev visst ganska långt men jag var bara tvngen att berätta om det för det verkligen något alldeles underbart.

/Fia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0