Fia Sandström

Har inte ridit nåt i helgen så inget att uppdatera där men tänkte jag skulle svara på helenas fråga vad skillnaden är mellan AR och "vanlig" engelsk ridning. Då det säkert finns andra som också undrar även om flera andra också har skrivit om det och eftersom det blir lite långt så tänkte jag att jag svarar här.

Jag tycker att det är svårt att definera exakta skillnader och att säga att inom AR vill man uppnå det här medan man i engelsk ridning vill uppnå det här eller att man gör så inom AR och så inom engelskt. Alla gör olika, en ridlärare kanske lär ut en sak medan en annan lär ut något annat. Även inom AR finns det olika typer av ridning och ridlärare så det är svårt att säga nåt generellt men jag ska försöka så gott jag kan.

Till dig som inte klurat ut det än kan jag berätta att jag rider en ridstil som kallas Akademisk ridkonst, förkortat AR. Det var Bent Branderup som tog fram den och han tog mycket inspiration från de gamla ridakademierna på 1600-talet när man tränade hästar och ryttare för krig. AR är alltså en nygammal ridkonst som härstammar från krigsridning. Engelsk ridning däremot är ursprungligen en jaktridning. De två ridstilarna skiljer sig alltså i ursprunget.



Utrustningen
En av de mest synliga skillnaderna är utrustningen. Många som rider AR har en engelsk sadel men de sadlarna som mest används är sk. spanska eller portugisiska sadlar. De har vanligtvis ett bredare och plattare säte med stort framvalv och bakvalv, utan större knästöd och med brett ansatta sadelgjordsstroppar för att hindra sadeln från att glida. De stora valven gör att man sitter stadigt och inte lika lätt blir avkastad från hästen men också att det inte går så bra att hoppa några större hinder i den. Du hamnar nära hästen och känner dess rörelser bättre än i en engelsk tycker jag. Dessutom är den myycket skönare enligt mig.

Den sadel jag använder mest är den här. Det är en branderup-sadel, tror det är en ecuyer. Den jag tycker mest om är en Amazonas Elizabeth.


En annan stor skillnad i utrustningsväg är bettet och huvudlaget. Man hittar ofta AR ryttare som rider med stångbett vilket är mycket mer accepterat i AR-kretser. Ofta också med ridkapson till stångbettet. Annars brukar man inte ha nosgrimma mer än kanske en engelsk. Som Akademisk ryttare är man inte låst i utrustningsval osv eftersom det egentligen inte finns några bestämda regler för vad man "måste" ha, man kan använda det som passar bäst helt enkelt.

Om man ser på ryttarens utrustning så tycker iaf jag att AR-ryttare är ganska dåliga på säkerhet, att använda hjälm tex. Kanske samma sak hos de engelska ryttarna men de som är störst på AR rider typ aldrig med hjälm om det inte är en ung häst och även de som är mindre kända är dåliga på det tycker jag..

Jag antar att ni vet vad man använder för utrustning till engelsk ridning så jag tar inte upp det så ingående här men man kan se på den engelska sadeln att den från början ska vara en bra jakt och fält-sadel. Den är ganska lätt och man kan smidigt ta en stock eller något annat hinder i terrängen.

Nu till själva ridningen
I ridningen skiljer sig mycket även om det kan vara svårt att förklara hur. Man kan ju inte säga att man inom AR strävar efter att använda så lite hjälper som möjligt och att få harmoni med hästen till skillnad mot engelsk ridning. Det strävar ju engelska ryttare också efter. Det bästa sättet jag kan definiera skillnaden med ord är att man nog egentligen strävar efter samma sak men man har olika vägar att nå dit och kanske olika syn på hur det ska se ut. Här är också skillnader mellan individer. Både inom AR och engelskt finns det folk som tycker olika.

Jag tror att det folk tänker på när de hör "akademisk ridning" är dressyr på hög nivå när man gör caprioler, levader och piaffer. Gärna på vita hingstar på spanska ridskolan. Nu är det ju inte riktigt så för alla. Jag har ridit AR i ca 3.5 år och jag är långt ifrån där än. Men en sak som gör stor skillnad mot engelsk ridning tror jag är att man inte tävlar inom AR. Utbildningstrappan utgår inte från de olika dressyrprogrammen utan från varje enskild individ. Varje häst uvecklas i olika takt och man utformar utbildningen efter precis den hästen då man inte har några exakta ramar att följa. Självklart menar jag inte att alla engelska ryttare utbildar alla sina hästar på exakt samma sätt men man man följer nog betydligt mer en bestämd ram. En viktig skillnad är nog också att inom AR börjar man bygga upp hästen med skolor och ridning på böjda spår för att nå rakriktning medan man i engelsk ridning börjar med rakriktningen.

Något jag också tycker är en viktig sak är att man inom AR bygger upp hästen, gymnastiserar den för att få den att hålla länge och vara frisk medan man inom engelsk ridning pensionerar hästen från tävlingsbanor t ex för att den inte håller för det längre, självklart kan man inte hålla en häst i toppklass hur länge som helst men ridningen ska väl vara nyttig för hästen och göra att den håller längre, inte slita på den? En kompis till mig rider en häst som var halt ett halvår och bara gick och skrotade i hagen och när hon började träna upp henne för hand med skolor och liknande försvann hältan på ett par veckor.

Jag ska försöka att lista några stora skillnader/likheter.

1. AR ryttare föredrar raser som PRE, fredriksborgare och kallblodstravare medan man i engelskdressyr mest ser halvblod.

2. AR ryttare strävar efter att kunna rida med en hand på lång tygel.

3. När man har nått det svåraste programmet inom engelsk dressyr så går man inte längre. Man stannar vid piaff och passagen liksom.

4. Man vill inom båda ridkonsterna uppnå samma sak, harmoni med hästen.

Varför då AR?
Anledningen till att jag började rida AR var först och främst för att Nöten rids så men jag tror ändå att jag skulle ha snöat in på det tids nog. Jag tycker mer om AR för att det känns mer naturligt och "bättre". man utgår från att hästen redan kan alla rörelser, frö det kan den. Det är bara att titta på den när den busar i hagen. Det svåra är att komma på hur man ska få hästen att göra det på kommando. Jag tycker också om att man helst inte vill använda mer än en hjälp i taget. Jag märkte ofta när jag red på ridskola och skulle göra en skänkelvikning och man skulle använda varenda hjälp man hade vilket resulterade i värkande muskler och en väldigt stel skänkelvinkning. I AR är man mycket mjukar och mer avslappnad. Det är inte så mycket regler att man ska göra si eller så utan allt är bra som funkar för just dig. Man tävlar inte inom AR vilket kan vara tråkigt ibland samtidigt som det inte blir något rivaliserande utan man glädjs med allas medgångar.

Minusen i AR är att det inte finns så fruktansvärt många tränare och medelåldern bland ryttare är ganska hög. När jag började rida AR var jag tretton år vilket var väldigt ungt i de kretsarna. Nu när jag är sexton är det ändå sällan jag träffar på någon hyfsat jämnårig som rider AR förutom Lovisa, Mela och Rebecka.

Markus och Blixten gör piaff.


avslutar med ett citat från Markus hemsida:

"Enkelt - naturligt - vackert - otvunget
som om hästen själv gjorde valet"

OBS att det är mina personliga erfarenheter och åsikter, jag försöker inte smutskasta någon och hoppas att det inte är något som uppfattas så.

Hoppas ni uppskattade det. /Fia